Stuvsta

När jag kom dit möttes jag av det här:

Allt, allt var eftersatt, men jag såg potentialen.
På innergården var allt pedantskött, och en underbar rosprakt syntes.
Eller vad sägs om det här?

En enorm pil stod intill huset med roten täckt av allehanda ogräs.
Det var nästan så att jag såg älvor flyga omkring under den.

Nästa dag satte jag igång.

Jag började med den lilla trädgården på utsidan:

Efter klippning av gräsmattan gav jag mig på buskarna som hängde ut över den. Det var Ölandstok och Spirea som dominerade, men även Lönn och andra träd hade lämnat avtryck i jorden, och banade sig upp mot solen.
Hänsynslöst klippte jag av Lönnarna, och klippte ned buskarna underifrån. De bestod mest av kalt ris, och knäcktes mer eller mindre av sig själva då jag vidrörde dem.
Resultatet blev att gräsmattan kom fram, och små blommor som envist hållit sig kvar sedan två år tillbaka.
Jag lämnade kvar rödklövern och daggkåpan, men slaktade bort mitt absoluta favoritogräs Åkervindan som slingrat sig runt buskarna i syfte att kväva dem och ta över.
Schersminen klipptes ned till hälften, och jag nådde baksidan på den vita muren som omgärdar tomten vid ingången.

På baksidan dominerade Åkervindan totalt. Buskarna var täckta av den, och gamla grenar låg över alltihop, ditvräkta av en tidigare trädgårdshjälp som inte hade möjlighet att ta bort trädgårdsavfallet, och “gömde” det där.
Dagarna gick, och jag klev in genom dörrarna till den stora trädgården.
Till att börja med trimmade jag det långa gräset, och ryckte bort ogräs, klippte ned buskar och träd som låg över marken som långa otäcka armar.
Resultatet blev detta:

Äppelträdet som stod längst in fick vänta på behandling. Jag ägnade mig först åt det mest synliga.
Sagt och gjort. Det var dags att ta fram Pilens hemliga invånare.

Det var ett antal rödvinbärsbuskar jag tagit bort, och grannens rosa vippbuske som jag inte vet namnet på hade trängt in genom stängslet och rotat sig lite överallt. Naturen tar snabbt över om den får en chans.

Kaprifolen som en gång slingrat över muren hade lagt sig över stenen istället, och växt in i haciendan.
En kvittenbuske hade nästan grävt sig ned i backen och stack mig i fingrarna gång på gång.
Efter lite tuktning blev den riktigt stilig.
En tuva med utblommad Teveronika togs bort, och massor av vissna löv och kvistar krattades bort.
Pilen hade invaderats av Humle. En av de värsta ogräs man kan ha i sin trädgård. Den hade kvävt Pilen och klättrat högt, högt upp.
Nu var det dags att ge sig på gräsmattan, som fyllts av myrpyramider, vildblommor och gräs. Högt, vajande gräs som var prytt av mörka korn.
Trimmern gick bärsäkargång bland gräset, och klippte av blomstjälkar och körsbärsplantor i stora sjok.
Jag gick pö om pö framåt, följde staketet mot grannen.

Myrorna hade byggt bo överallt. I krukor, timrade stockarna runt landet, i tuvor i den fd gräsmattan, och i rödklövern.
Om igen klippte jag bort buskar som växt ut över gräsmattan och dolde komposten där det levde vita, långa rangliga växter.

Rabarberbladen var stora som dasslock, och dög inte till annat än att slängas.

Där träffade jag på den här insekten.

Jag tog bort alla rabarber, och de gamla från förra året låg mosade under.
Bakom rabarberlandet stod en häck av vackra Oxelträd som förde en tynande tillvaro under präktigt stora Lönnar som fått växa som de velat. Dock tillhörde de grannen, och kunde inte avlägsnas. Som vanligt hade Humlen klättrat i den med, och jag fick slita av alla krafter för att få bort eländet.
En och annan Oxel var död, men några av dem levde, och fick nya krafter då jag ansat dem och tagit bort alla gamla kvistar, och den stora häcken som vuxit framför.
Sakta återerövrade jag den förut så vackra trädgården, och fick se fotografier av hur det sett ut förut.

Gräsmattan bestod av tuvor, och gamla myrbon som jag dödat genom att piska dem med trimmertråden, men nu var den kort, och jag körde igenom gräset med en mossrivare. Tidsödande, men väl värt både möda och tid.
En dag senare grönskade mattan med god hjälp av regnet som föll dagligen.
Cirka tre fjärdedelar av trädgården var nu genomgången, och jag flyttade några Ölandstokar som förvirrat sig upp bredvid huset, och en stor rosa Malva som trängt sig ned bland rosorna.

Det var nu dags att ta sig an den bortre högra änden av trädgården där det en gång stått en soffa och ett bord.
Jag började med att bära bort berget av grenar och kvistar som den förra trädgårdshjälpen stjälpt över platsen. Som vanligt stack jag mig på rostaggar från döda grenar, och rev mig på riset från gamla buskar som var halvruttna.
Det tog en hel dag att göra sig kvitt högen, och under den hittade jag ett handgjort träbord, och en soffa. Slitna, men hela.
Bakom dem fortsatte jag min ansning av några Oxelträd, syrener som trängt in genom muren, och enar från grannen som skuggade min kunds träd.
Jag hittade ännu en hög avfall och rensade bort det, plus krattade bort alla gamla löv som ramlat på jorden.
Längst in mot trädstammen levde vildrosor, och en ensam pion gjorde goda försöka att sträcka på sig. Rosorna klipptes av till hälften, och ansades noga. Tänk att så mycket gömmer sig under allt grönt.

När jag rensade bort stora buskar av Ölandstok som lagt sig mot huset såg jag att vattnet från stup-rännan inte hade något markrör att försvinna ut genom. Som tur är kan jag både ditten och datten och satte igång projekt markgrävande. Med assistans av min man som är plåtslagare.
Läs blogginlägget HÄR

Visst är äppelträdet vackert. Tänk att få klättra i det där. Alla barns dröm.

Så här såg det ut i trädgården. Dagens uppdrag var att kratta och kolla vad som behövs göras inför sommaren. Det var en hel del pyssel som uppenbarades.